Spenatsoppa med lättkokt ägghalva.

Nu har jag hoppat på en intensivkurs men eftersom jag redan har klarat teorin så är jag bara med på dyken. Det är tre till som är med; en ung kille och en mor och dotter. Mor och dottern hade inte dykt innan och de var mer tveksamma. Kände igen mej så mycket i, särskilt dottern, från mitt första dyk och försökte ge henne lite tips om vilka fel jag gjorde och hur jag tänker nu. De gjorde aldrig några övningar så det blev ett provdyk för deras del. Den unga killen hade dykt två gånger innan så vi gjorde hela första lektionens övningar. Det var skönt att det inte kom något nytt och att jag visste att jag klarade av det. Denna gången var det riktigt roligt. Jag la märke till saker som jag inte hade gjort innan. I ena hörnet av den lilla bassängen vi får vara i var det grymt smutsigt och några bruna, jag vill inte veta vad, flöt omkring . Gummisnoddar på botten. Tappade öronhäng. Ljud. Fick fylla halva masken igen och denna gången tvekade jag inte lika länge. Det gick bra men får fortfarande vatten i näsan. Får komma på ett bättre sätt att göra det på än vad jag gör nu.
Jag har inte kunnat dyka på ett tag på grund av en rejäl förkylning men har ändå fortsatt med teorin. Nu gjorde jag det slutgiltiga teoriprovet och klarade det!! =) Man fick ha 12 fel och jag hade 6 men 2 av frågorna borde jag ha haft rätt på. Den ena var ett rent slarvfel och en fråga var så dumt formulerad så till och med instruktören sa att den borde ändras.
Tredje dyket blev inte så långt eftersom instruktören hade missat att simhallen hade ändrat sina öppettider till sommartid och stängde därför en timme tidigare, men lite hanns det med.
När jag har tagit mej i vattnet de andra gångerna så har det skett genom att jag klätt på mej sakerna sittande vid polkanten, halvt i vattnet, och sedan nästan kasat i. Men denna gången skulle den tunga utrustningen tas på stående på land för att sedan ta ett stort steg ut i vattnet. Stod en stund och tvekade för va orolig för att benet som inte tog klivet skulle fastna på något sätt vid polkanten men, ännu en gång, så blev såklart inte fallet. Efteråt sa instruktören till mej att nästa gång ska jag försöka att inte ta ett litet skutt när jag lämnar kanten. Det är så invant att hoppa i vattnet så det kom automatiskt. En annan övning som var väldigt läskig var att jag nu skulle fylla hela masken och sedan tömma den igen. Väldigt obehagligt. Fick vatten i näsan när jag tömde masken. Men jag gjorde det! =)
Denna gången gjorde det inte lika ont i öronen. Hade kommit fram till att jag var för försiktig när jag tryckutjämnade förra gången så nu tog jag i mer och då gick det bättre. Känns fortfarande väldigt konstigt och fel att andas under vattnet och har ingen riktig kontroll. Ibland sjunker jag som en sten och ibland flyter jag upp som en kork.
Nu var det första lektionen och övningar skulle genomföras. Hade kollat i dykboken vad som skulle göras och var väldigt nervös över en övning där man skulle ta ut regulatorn ur munnen, under vattenytan, och sedan stoppa in den igen. Jag föreställde mej att vattnet skulle forsa in i munnen och vilja ner i halsen så fort man tog ut regulatorn men så blev ju såklart inte fallet. Övningen gick hur bra som helst och blev riktigt stolt över mej själv. Det som dock var väldigt obehagligt var att fylla masken till hälften med vatten och sedan tömma den igen. Men även detta klarade jag =)
Jag beslutade mej för att, vart jag än skulle ta certet (utomland eller här i Sverige) så ville jag testa på hur det kändes innan. Så jag bokade en tid för ett provdyk och min kära moster och hennes ena barn hängde på. Mina tankar efter dyket…
Andas alltid! Håll aldrig andan!!
En helt ny upplevelse! Det var inte som jag trodde. Trodde inte att det skulle vara en sådan utmaning som det var. Mycket häftigare och samtidigt svårare och skrämmande. Denna fantastiska känsla och samtidigt bristen på kontroll.
Förnuft vs. Vilja:
”Camilla du kan inte göra såhär!”
”Jo det vill jag.”
”Nä! Det går inte att andas under vatten!”
”Jo men jag kan ju det.”
”Nä sluta nu!!”
”Men jag vill ju!!”
Ibland vann hjärnan för en stund och direkt kom en liten panikkänsla på grund av bristen på kontroll. Det var väldigt stor skillnad på att simma precis under ytan och att stå lodrät och sakta sjunka neråt. Det var då hjärnan skrek STOPP. Fick inte riktigt kläm på hur man tryckutjämnade och det känns fortfarande i öronen. Hade ingen balans under vattnet. Fötterna ville upp som två vinkorkar. När jag tillslut var vågrät så ville kroppen helt annat än det jag ville. Glömde bort då och då att jag inte skulle andas genom näsan utan munnen. Var dock tur att jag då alltid andades utåt. När jag koncentrerade mej på att kommunicera med instruktören så glömde jag bort att andas. Vill verkligen få bort spärren och känna att det faktiskt går. Trots att det gick en gång så las haspen på direkt när man kom upp till ytan och fick då köra tankefajten igen. En helt ny värld som jag så gärna vill lära mej att jag kan vara trygg i fast hjärnan och förnuftet skriker att det är farligt.
Det är sant det dom sa; Du kommer aldrig glömma första gången du andades under vattnet.
Ja jag vet, ännu en gång är jag dålig på att skriva här men det betyder ju inte att det inte har hänt något. Jag kan nu bocka av en av mina punkter på Göra innan jag dör listan, att ta ett dykarcertifikat. Jag tänkte att jag skulle uppdatera er om mina upplevelser såhär i efterhand…
4 portioner
1 dl nötter, sötmandel, pumpafrön eller solrosfrön
250 g broccoli
50 g riven parmesan (tro det eller ej men denna gången köpte jag faktiskt parmesan)
1 dl olivolja
1 finhackad vitlöksklyfta
Salt och peppar
320 g pasta
200 g halloumi
Ev citronsaft
Gör så här:
1. Rosta nötter/mandlar/frön i torr het panna. Skär broccolin i bitar och koka den mjuk i lättsaltat vatten.
2. Mixa nötter, broccoli och ost med stavmixer. Tillsätt olja till krämig konsistens. Tillsätt vitlök. Smaka av med salt och peppar.
3. Koka pastan. Tärna halloumi och stek gyllene. Blanda pasta med pesto. Lägg på halloumitärningarna. Riv gärna extra parmesan över och droppa ev över citronsaft.
Känner att jag är lite efter i mitt bloggande… Förra söndagen blev det annat än matlagning så "söndagsmiddagen" blev förra måndagen istället. Blev samma sak även denna söndagen som var och det receptet kommer. Men det sista receptet jag lagt upp nu blev det 10nde i listan och kände att det var dags för en liten utvärdering. Det blev 2 laxrecept och där var den Fetaostbakad lax med zucchini den godaste. Pastarätterna blev 4 till antal vilket jag också gissade skulle dominera eftersom jag tycker om pasta men kan inte riktigt bestämma mej för vilken av dessa jag tycker var godast. På den sämsta platsen av alla 10 recept kom de Mandel och ostgratinerade rödbetorna och Bönbiffarna på en delad plats. Första platsen går till Broccolisoppan med parmesanflan. På detta 10 rätts jubileum fick jag köpa mej något lite extra och det blev en köksvåg som jag använt flera gånger redan. =)
Operationen i onsdags gick fantastiskt bra. Gick nervöst upp för trapporna till Memira och blev väldigt väl omhändertagen direkt. Allt gicks igenom igen och sen kom kirurgen och hämtade mej. När locket skulle göras användes en sorts mackapär för att fixera ögongloben. Mina ögonglober hade nog dock inte den optimala formen för det tog några försök innan det hela blev centrerat och bra vilket var lite frustrerande eftersom jag inte hade kontroll över ögat. När den väl hamnade rätt var det, särskilt på andra ögat, 20 långa sekunder eftersom mojängen tryckte obehagligt på öga, panna och kindben. Men uppmuntrande ord från både kirurg och skörterska under hela operationen och sköterskans lugnande klapp på armen gjorde det hela mycket bättre. Efter lasern fixat till synfelet las locket på igen och operationen var klar. Fick sitta i ett mörkt rum och blunda i 45 minuter, sedan blev jag undersökt för att se så allt såg bra ut och det gjorde det. Efter totalt 2 timmar fick jag åka hem igen. Eftersom jag helst skulle blunda de närmaste 3 timmarna så fick mamma, som hade varit snäll och följt med mej, leda mej till bilen. Lite läskigt att förlita sej på någon annan så. Hade fått med mej bedövningsdroppar som jag fick använda högst en gång i halvtimmen och det var skönt för när halvtimmen närmades sej sitt slut så kändes det som om man hade skalat en hel massa lök. Spenderade resten av onsdagen liggande på min säng i ett mörkt rum och blundade. Såg suddigt och ögonen rann och sved så det var skönast så. Fick med mej två ögonkåpor som jag ska tejpa fast när jag sover för att jag inte av misstag ska gnugga mej i ögonen. Varje kväll och morgon får jag mej ett gott skratt när jag ser mej själv i spegeln.
Dagen efter var allt det onda borta. Det var dock som om jag såg igenom en plastpåse men efter halva dagen så försvann dimman. Droppar antibiotika 6 gånger om dagen i 2 dagar till och ögonkåporna behöver jag egentligen inte använda mer men tänker göra även det i en vecka för säkerhets skull eftersom jag älskar att gnussa ner ansiktet i kudden. Efter en vecka har gått så får jag gnugga mej i ögonen, sminka mej och skölja med vatten på ögonen igen. Ibland känns det som om en hel myrfarm har hoppat in i ögat men har lyckats låta bli att klia tillbaks. Under ögonglobsfixeringen på ena ögat så sprack ett blodkärl men annars har jag inga biverkningar. Inga torra ögon, inte ljuskänslig, ingen irritation och på återbesöket i fredags sa de att allt såg väldigt bra ut och att det knappt syntes att de hade opererats. Helt otroligt! Ser lite suddigt på ena ögat men kan bero på att jag hade brytningsfel där och det tar längre tid att läka. Har gått runt med ett stort leende och fått påminna mej själv hela tiden om att jag faktiskt inte har några linser på mej. Känns fortfarande overkligt och särskilt i torsdags kändes det jätte fel att gå och lägga mej utan att ta ut linserna. Jag ser siffrorna på klockradion klart och tydligt utan att behöva kisa! Är otroligt tacksam för att allt gått så bra som det har gjort och hoppas verkligen att mitt tack till både kirurgen och sköterskan har kommit fram. Utan dom hade allt inte blivit såhär bra. Även tackat de två klinikansvariga jag har haft kontakt med för deras otroligt trevliga bemötande. Som sagt så är allt fortfarande lite overkligt.
Pasta för 4 portioner
Gör såhär:
500 g laxfilé
Gör såhär:
2 broccoli (500 g)
Parmesanflan med soltorkad tomat:
Till servering och garnering:
Gör såhär:
2 paket á 380 g kidneybönor
Gör såhär:
1 kg små rödbetor
Gör såhär:
Få se nu... Förra helgen var det Alla hjärtans dag. En dag som jag verkligen inte ser framemot. "Detta är bara ett sätt för att få oss att konsumera mera" och "Man ska väl visa sin kärlek alla dagar" är meningar som går varma. Men detta är kanske mycket för att jag nästan alltid lyckas vara singel när denna dag infinner sej. En dag som gör det så mycket tydligare att jag inte har en käraste vid min sida. En dag som jag känner mej ensammare än vanligt. Förra helgen gjorde jag dock det absolut bästa av min singelsituation och bjöd hit mitt lilla hjärta på heldag och övernattning. Vi var först på teater och sedan spelade vi en massa Skylanders, tittade på film och såklart Melodifestivalen. Jag fick även avnjuta en måltid som var helt egenkomponerad av min systerson.
I fredags lyckades jag få hit min ena syster på lite Quality time. Minns inte sist vi umgicks bara hon och jag och det var väldigt trevligt. Hon är min klippa. Hon finns alltid där när jag behöver prata och hon har fått mej att må så mycket bättre, så många gånger när jag mått dåligt. Först överraskade jag henne med att ha bokat en tid till en ansiktsbehandling. Efter det gick vi och åt på restaurang och efter många timmars prat om allt möjligt for hon hem. Dagen efter åkte jag och hela hennes familj till Väla och jag blev ägare till en ursnygg skidjacka. I söndags for samma gäng plus mamma och bowlade. Jag vann! =P
Jag tycker att jag kommit lite väl lätt undan när det gäller min matlagning så på söndag har jag tänkt att ge mej på något mer avancerat. Jag ska ju göra en ny maträtt i veckan men har kommit lite efter på grund av diverse orsaker så söndagens rätt har nr 6 men den borde haft nr 9. För att komma ifatt lite så funderar jag på att laga en maträtt på onsdag också. Jag ser verkligen framemot mina matlagningssöndagar. När Coops recepttidning Mer smak har kommit i brevlådan så småspringer jag upp för trapporna och innan jag gör något annat så bläddrar jag igenom tidningen för att se om det finns några nya spännande recept. Att jag skulle känna såhär trodde jag aldrig. Detta är nog det bästa nyårslöftet jag har haft.
2 tsk olja
Till servering:
Gör såhär:
400 g vegetarisk falukorv, Quorns Middagskorv
Gör såhär:
320 g spagetti
Gör såhär:
En liten inblick om vem jag är: Jag heter Camilla och på körkortet står det att jag har passerat 30 men känner mej som 25 och vägrar att bli äldre. Älskar mitt jobb som förskollärare och måndagsångest är något som jag aldrig får. Tycker om att fotografera på min lediga tid, träna är något som går i perioder, musik hade jag inte klarat mej utan och resa vill jag göra mycket mera. Moder natur är det viktigaste vi har så försöker vara rädd om henne så mycket jag kan. Jag är demivegetarian på grund av att jag inte vill riskera att sponsra dålig djurhållning. ”Ärlighet varar längst” och ”Nederlagen är alltid tillfälliga” är några av alla kloka ord som jag bär med mej. Jag är dessutom övertygad om att jag varit hippie i mitt förra liv.