Genom Camillas ögon

När det i lördags var (förhoppningsvis) sista gången jag satte in mina linser fick jag lite saknad i sinnet. Linserna har varit en del av mitt liv i ungefär 20 år så det är kanske inte konstigt att det kommer bli lite tomt. Hade haft dålig syn ett bra tag men vägrade att använda glasögonen. Hade lärt mej känna igen människor på kläder och deras sätt att röra sej för det var det jag letade efter när jag tappat bort mina kompisar när vi var ute och dansade på diskotek. När jag sen äntligen fick mina linser var det som en helt ny värld öppnade sej. "WOW! Jag ser löven på träden!" Har haft linsvila nu i tre dagar för i morgon ska jag nämligen laseroperera mina ögon. Varianten heter FS-LASIK där det görs en flik ytterst i hornhinnan som sedan viks åt sidan som ett lock när lasern polerar bort vävnad från främre delen av hornhinnan så synfelet korrigeras. Igår läste jag igenom alla eventuella biverkningar och komplikationer och nervositeten ökade drastiskt. Jag är inte så nervös över själva operationen. Jag har både piercingar och tatuering så inställningen där är att "Det hela kommer säkert vara väldigt obehagligt och kanske göra ont men det kommer att gå över" Inga problem. Men dessa biverkningar. De vanligaste är jag beredd på men de ska också gå över och visst ligger de bestående biverkningarna under <1/100 och <1/1000 men jag kanske är den där 1. Och dessutom så har de flesta jag pratar med, om de nu inte gjort operationen själva, så känner de någon som har och alla är så nöjda. Detta ökar dock risken för att jag blir den däringa 1 för jag har säkert hört 100 som är nöjda. Men jag hade ångrat mej om jag inte hade genomfört det nu. Har tänkt på detta i flera år. Vad skönt det hade varit att slippa linserna och glasögonen. Vilken frihet. En mindre sak att packa ner på resan. Slippa tänka på bristen på renlighet när de ska sättas in och tas ut på festivaler, skogscamping, nattåg och andra äventyr. Nu kommer jag kunna bada utan att vara rädd för att linserna ska hoppa ut och guppa iväg som små maneter. Nu ska jag ta dykarcertifikatet som jag länge drömt om. Nu kan jag somna på soffan utan att, efter man sömndrucken släpat sej till badrummet, behöva slita ut linserna efter de torkat fast. Eller så har man varit klok och tagit ut linserna men försöker förgäves hitta en ställning där glasögon och kudde kommer överens. Det kommer nog bli bra. Förhoppningsvis…