Ja jag vet, ännu en gång är jag dålig på att skriva här men det betyder ju inte att det inte har hänt något. Jag kan nu bocka av en av mina punkter på Göra innan jag dör listan, att ta ett dykarcertifikat. Jag tänkte att jag skulle uppdatera er om mina upplevelser såhär i efterhand…
Älskar våren! Solen börjar värma, fåglarna börja kvittra och allt vaknar till liv, även människorna. Möts av leende från okända varje dag när jag går till och från jobbet. De djärva har redan bytt om till svalare kläder och idag så borde jag ha gjort samma sak.
Var på återbesök hos Memira i onsdags och allt såg fortfarande väldigt bra ut. Det hade läkt bra men synen på högerögat var fortfarande inte perfekt men inget att oroa sej för eftersom det tar längre tid för brytningsfel att läka. Nästa koll är om två och en halv månad och då ska det förhoppningsvis vara bra. Har fortfarande inte plockat bort linssakerna från badrumsskåpet mycket för att jag inte riktigt vet vad jag ska fylla tomrummet med. Men det är kanske dags nu… När jag ska göra min kvällstoalett öppnar jag fortfarande automatiskt badrumskåpet för att ta ut linssakerna och får hejda mej och tänka, nä de finns inte mer. Samma sak slår mej på morgonen innan jag tvättar mej i ansiktet att, nej jag har inte sovit med linserna på. Är lite räddare för att få sand i ögonen när barnen härjar i sandlådan annars är allt som vanligt.
En av de stora anledningarna till att jag har gjort denna operationen är för att jag vill ta ett dykarcertifikat utan att behöva oroa mej för att linserna simmar iväg som små maneter och frågade när jag kunde börja ta ett. Optiken sa att det var absolut inga problem att jag började bada men på grund av trycket så rådde hon mej att vänta en månad till. Originalplanen var egentligen att jag skulle fara till Mozambique i 6 veckor som volontär till det marina livet men det medför att jag måste vänta tills jag samlat ihop semesterdagar. Men varför vänta? Jag kanske inte lever så länge. Så nu har jag beslutat att det ska ske i år. När jag ändå var på Memira så besökte jag stadens dykklubb och fick grundläggande information och blev ännu mer sugen på att förverkliga drömmen. Innan dess bombarderade jag en bekant med frågor om dykning som jag visste hade cert och där öppnades ännu ett alternativ. Så antingen tar jag dykarcertifikatet här i Sverige eller far jag utomlands med denne bekant och tar det där. Ska fundera lite till =)
I allt drömmande så har jag insett att nr 1: Jag måste införskaffa mej badkläder som faktiskt stannar kvar på kroppen, då främst överdelen, eftersom man är skapt som man är, har en tendens att fara upp eller ner i bara lite mer livliga aktiviteter. Har letat som en tok efter snygga baddräkter vilket inte är så lätt. Men har förstått att det finns tvådelade alternativ och snubblade över en som är fantastiskt snygg. Såklart så verkar den vara svår att får tag i =/ Men visst är den snygg?? =)
Fick dock reda på av bekanten att man inte dyker i bikini utan i en kortärmad våtdräkt. Men ska försöka få tag i den i alla fall =) Nr 2 är att jag verkligen borde börja simma. Lite pågrund av linserna så har simning varit en sport jag valt bort. Hoppas jag klarar av att simma 200 meter utan större problem som är kravet på att ta ett dykarcert. Fortsättning följer =)
Känner att jag är lite efter i mitt bloggande… Förra söndagen blev det annat än matlagning så "söndagsmiddagen" blev förra måndagen istället. Blev samma sak även denna söndagen som var och det receptet kommer. Men det sista receptet jag lagt upp nu blev det 10nde i listan och kände att det var dags för en liten utvärdering. Det blev 2 laxrecept och där var den Fetaostbakad lax med zucchini den godaste. Pastarätterna blev 4 till antal vilket jag också gissade skulle dominera eftersom jag tycker om pasta men kan inte riktigt bestämma mej för vilken av dessa jag tycker var godast. På den sämsta platsen av alla 10 recept kom de Mandel och ostgratinerade rödbetorna och Bönbiffarna på en delad plats. Första platsen går till Broccolisoppan med parmesanflan. På detta 10 rätts jubileum fick jag köpa mej något lite extra och det blev en köksvåg som jag använt flera gånger redan. =)
Operationen i onsdags gick fantastiskt bra. Gick nervöst upp för trapporna till Memira och blev väldigt väl omhändertagen direkt. Allt gicks igenom igen och sen kom kirurgen och hämtade mej. När locket skulle göras användes en sorts mackapär för att fixera ögongloben. Mina ögonglober hade nog dock inte den optimala formen för det tog några försök innan det hela blev centrerat och bra vilket var lite frustrerande eftersom jag inte hade kontroll över ögat. När den väl hamnade rätt var det, särskilt på andra ögat, 20 långa sekunder eftersom mojängen tryckte obehagligt på öga, panna och kindben. Men uppmuntrande ord från både kirurg och skörterska under hela operationen och sköterskans lugnande klapp på armen gjorde det hela mycket bättre. Efter lasern fixat till synfelet las locket på igen och operationen var klar. Fick sitta i ett mörkt rum och blunda i 45 minuter, sedan blev jag undersökt för att se så allt såg bra ut och det gjorde det. Efter totalt 2 timmar fick jag åka hem igen. Eftersom jag helst skulle blunda de närmaste 3 timmarna så fick mamma, som hade varit snäll och följt med mej, leda mej till bilen. Lite läskigt att förlita sej på någon annan så. Hade fått med mej bedövningsdroppar som jag fick använda högst en gång i halvtimmen och det var skönt för när halvtimmen närmades sej sitt slut så kändes det som om man hade skalat en hel massa lök. Spenderade resten av onsdagen liggande på min säng i ett mörkt rum och blundade. Såg suddigt och ögonen rann och sved så det var skönast så. Fick med mej två ögonkåpor som jag ska tejpa fast när jag sover för att jag inte av misstag ska gnugga mej i ögonen. Varje kväll och morgon får jag mej ett gott skratt när jag ser mej själv i spegeln.
Dagen efter var allt det onda borta. Det var dock som om jag såg igenom en plastpåse men efter halva dagen så försvann dimman. Droppar antibiotika 6 gånger om dagen i 2 dagar till och ögonkåporna behöver jag egentligen inte använda mer men tänker göra även det i en vecka för säkerhets skull eftersom jag älskar att gnussa ner ansiktet i kudden. Efter en vecka har gått så får jag gnugga mej i ögonen, sminka mej och skölja med vatten på ögonen igen. Ibland känns det som om en hel myrfarm har hoppat in i ögat men har lyckats låta bli att klia tillbaks. Under ögonglobsfixeringen på ena ögat så sprack ett blodkärl men annars har jag inga biverkningar. Inga torra ögon, inte ljuskänslig, ingen irritation och på återbesöket i fredags sa de att allt såg väldigt bra ut och att det knappt syntes att de hade opererats. Helt otroligt! Ser lite suddigt på ena ögat men kan bero på att jag hade brytningsfel där och det tar längre tid att läka. Har gått runt med ett stort leende och fått påminna mej själv hela tiden om att jag faktiskt inte har några linser på mej. Känns fortfarande overkligt och särskilt i torsdags kändes det jätte fel att gå och lägga mej utan att ta ut linserna. Jag ser siffrorna på klockradion klart och tydligt utan att behöva kisa! Är otroligt tacksam för att allt gått så bra som det har gjort och hoppas verkligen att mitt tack till både kirurgen och sköterskan har kommit fram. Utan dom hade allt inte blivit såhär bra. Även tackat de två klinikansvariga jag har haft kontakt med för deras otroligt trevliga bemötande. Som sagt så är allt fortfarande lite overkligt.
När det i lördags var (förhoppningsvis) sista gången jag satte in mina linser fick jag lite saknad i sinnet. Linserna har varit en del av mitt liv i ungefär 20 år så det är kanske inte konstigt att det kommer bli lite tomt. Hade haft dålig syn ett bra tag men vägrade att använda glasögonen. Hade lärt mej känna igen människor på kläder och deras sätt att röra sej för det var det jag letade efter när jag tappat bort mina kompisar när vi var ute och dansade på diskotek. När jag sen äntligen fick mina linser var det som en helt ny värld öppnade sej. "WOW! Jag ser löven på träden!" Har haft linsvila nu i tre dagar för i morgon ska jag nämligen laseroperera mina ögon. Varianten heter FS-LASIK där det görs en flik ytterst i hornhinnan som sedan viks åt sidan som ett lock när lasern polerar bort vävnad från främre delen av hornhinnan så synfelet korrigeras. Igår läste jag igenom alla eventuella biverkningar och komplikationer och nervositeten ökade drastiskt. Jag är inte så nervös över själva operationen. Jag har både piercingar och tatuering så inställningen där är att "Det hela kommer säkert vara väldigt obehagligt och kanske göra ont men det kommer att gå över" Inga problem. Men dessa biverkningar. De vanligaste är jag beredd på men de ska också gå över och visst ligger de bestående biverkningarna under <1/100 och <1/1000 men jag kanske är den där 1. Och dessutom så har de flesta jag pratar med, om de nu inte gjort operationen själva, så känner de någon som har och alla är så nöjda. Detta ökar dock risken för att jag blir den däringa 1 för jag har säkert hört 100 som är nöjda. Men jag hade ångrat mej om jag inte hade genomfört det nu. Har tänkt på detta i flera år. Vad skönt det hade varit att slippa linserna och glasögonen. Vilken frihet. En mindre sak att packa ner på resan. Slippa tänka på bristen på renlighet när de ska sättas in och tas ut på festivaler, skogscamping, nattåg och andra äventyr. Nu kommer jag kunna bada utan att vara rädd för att linserna ska hoppa ut och guppa iväg som små maneter. Nu ska jag ta dykarcertifikatet som jag länge drömt om. Nu kan jag somna på soffan utan att, efter man sömndrucken släpat sej till badrummet, behöva slita ut linserna efter de torkat fast. Eller så har man varit klok och tagit ut linserna men försöker förgäves hitta en ställning där glasögon och kudde kommer överens. Det kommer nog bli bra. Förhoppningsvis…
Nedräkningen började ett bra tag innan och för två veckor sen startade bokrean. Även detta år njöt jag av att leta bland högarna av böcker och älskar känslan av att hålla i en ny bok, ett nytt äventyr, nya visdomsord, en ny historia i min hand. Detta året blev jag ägare till ännu en Stephen King bok till min redan fina samling av denne författare. En bok som förhoppningsvis kommer förbättra mitt teflonminne och en som kommer stilla mitt sinne. Två böcker som är resultatet av cancersjuka Kristian Gidlunds tankar och känslor och som sedan avled i sjukdomen alldeles för ung. Tillslut, men absolut inte minst, en receptbok med soppor av alla dess slag som jag redan använt mej av när jag lagade broccolisoppan. När jag kom hem började projektet att få plats med mina nya böcker i en redan överfull bokhylla och efter ett tags pusslande lyckades jag. Måste komma på en bättre lösning innan det är dags för årets bokmässa i Göteborg.
Det har varit mycket recept här på senaste och väldigt lite tankar. Så har jag inte tänkt att det ska vara så ska försöka ändra på det.
Få se nu... Förra helgen var det Alla hjärtans dag. En dag som jag verkligen inte ser framemot. "Detta är bara ett sätt för att få oss att konsumera mera" och "Man ska väl visa sin kärlek alla dagar" är meningar som går varma. Men detta är kanske mycket för att jag nästan alltid lyckas vara singel när denna dag infinner sej. En dag som gör det så mycket tydligare att jag inte har en käraste vid min sida. En dag som jag känner mej ensammare än vanligt. Förra helgen gjorde jag dock det absolut bästa av min singelsituation och bjöd hit mitt lilla hjärta på heldag och övernattning. Vi var först på teater och sedan spelade vi en massa Skylanders, tittade på film och såklart Melodifestivalen. Jag fick även avnjuta en måltid som var helt egenkomponerad av min systerson.
I fredags lyckades jag få hit min ena syster på lite Quality time. Minns inte sist vi umgicks bara hon och jag och det var väldigt trevligt. Hon är min klippa. Hon finns alltid där när jag behöver prata och hon har fått mej att må så mycket bättre, så många gånger när jag mått dåligt. Först överraskade jag henne med att ha bokat en tid till en ansiktsbehandling. Efter det gick vi och åt på restaurang och efter många timmars prat om allt möjligt for hon hem. Dagen efter åkte jag och hela hennes familj till Väla och jag blev ägare till en ursnygg skidjacka. I söndags for samma gäng plus mamma och bowlade. Jag vann! =P
Jag tycker att jag kommit lite väl lätt undan när det gäller min matlagning så på söndag har jag tänkt att ge mej på något mer avancerat. Jag ska ju göra en ny maträtt i veckan men har kommit lite efter på grund av diverse orsaker så söndagens rätt har nr 6 men den borde haft nr 9. För att komma ifatt lite så funderar jag på att laga en maträtt på onsdag också. Jag ser verkligen framemot mina matlagningssöndagar. När Coops recepttidning Mer smak har kommit i brevlådan så småspringer jag upp för trapporna och innan jag gör något annat så bläddrar jag igenom tidningen för att se om det finns några nya spännande recept. Att jag skulle känna såhär trodde jag aldrig. Detta är nog det bästa nyårslöftet jag har haft.
Igår var jag på en fotoföreläsning av Anna Clarén som jag även fick ta del av under fotokursen Visuell kommunikation som jag läste för ett tag sen. Väldigt inspirerande! En fotointresserad vän följde med mej dit och vi har nu gett varandra en uppgift. Nästa fredag ska vi visa varandra vår fotodagbok, tre foton per dag. Ska bli väldigt intressant att se vilka känslor vi vill att våra bilder ska förmedla och om vi lyckats.
Jag har fortsatt letat i tidningar efter tänkbara maträtter till mina söndagsäventyr i köket och denna söndag ska min fantastiska favorit moster få smaka på veckans resultat.
Idag frostar jag av min frys som jag inte gjort sen jag flyttade hit. Kan ju erkänna att det borde gjort för länge sen och lär ta ett tag. Kan inte öppna ena lådan längre och när jag tittar in i den överste hyllan får jag mer vinterkänsla än om jag tittar ut genom mitt fönster. Men man får ju göra det bästa av situationen =)
Idag efter jobbet hämtade jag ut min första singellåda från Mossagården. Jag gick med snabba steg hem och kände mej som ett barn på julafton när jag äntligen fick öppna locket på lådan för att se vad som fanns i. Förrutom de torkade aprikoser som jag beställde så innehöll lådan paprika, körsbärstomater, alfalfagroddar, päron, clementiner, broccoli, äpplen, avokado och sist men inte minst granatäpple och polkabetor som jag aldrig smakat. Allt ekologiskt odlat. Spännande! =)
Jag flyttade hemifrån när jag gick i tvåan i gymnasiet och det enda jag tillagade var makaroner och ketchup. Skulle jag lyxa till det någon gång så stekte jag köttbullar. Trots att jag åt det varje dag i ett antal år så är faktiskt pasta fortfarande min favorit. Min matlagning har utvecklats lite sen dess men inte mycket. Det som räddat mej i alla år har varit att jag alltid fått bra mat på skolan och jobbet. Men nu är det dags. Nu ska jag börja laga mat. Mitt nyårslöfte 2015 är, förutom att ännu en gång föröka hålla mej till cigaretter endast i kombination med rusdryck, även ska laga en ny maträtt i veckan och söndagar kommer bli min matlagningsdag. Eftersom antalet rätter jag lagat lätt kan räknas på två händer så bör det inte vara några svårigheter att få ihop 52 stycken. Året har dock inte börjat så bra i matlagningssyfte. Den första söndagen var jag i Frankrike och den andra hade jag precis kommit hem från skidresan och det sista jag tänkte på då var att ställa mej och laga mat efter en lång resa. Vecka 3 var jag förkyld så hade inte känt någon smak på maten och det kändes tråkigt att laga något då. Har dock gjort en hel del research och bläddrat i många av Coops tidning Mer smak som har många vegetariska recept och har även börjat en prenumeration på Vego, en vegetarisk matlagningstidning. Jag har också registrerat mej hos Mossagården och kommer få ekologiska frukter och grönsaker levererade nästa vecka. Men idag, vecka 4, var det dags för debuten och bjöd mamma på Svampfylld cannelloni. Fick väldigt fina knivar utav henne i julklapp som inspirera mej ännu mer. De är kanske inga kvalitetsknivar men de är trevliga att titta på iallafall. =)
Hoppas att det nya året har startat på bästa sätt för er. Mitt 2015 har fått en fantastisk början. På nyårsafton var jag i Malmö hos fina vänner. Började med god mat och efter raketerna så for vi och dansade in det nya året på en Goa/Psytrance fest. Det var länge sen jag var på den sortens av fest och det var skönt att dansa av sej lite.
Hem för att sedan packa inför årets första äventyr. En vecka i Frankrikes Val Thorens för att åka skidor. Det var en bussresa med UCPA och tog ungefär 26 timmar att ta sej ner men det var inte så jobbigt som jag trodde. Första gången jag sov på en sovbuss och det gick bättre på vägen hem än dit. Åkte med 4 stycken som hade rest på detta sätt många gånger så det var bara att hänga på dom och lyssna på deras tips och trix. Vi hade helt fantastiskt väder och jag träffade många härliga människor från Sverige, Storbritannien och såklart Frankrike som jag hoppas få träffa igen någon dag. Vi bodde på ett UCPA center där det serverades mat tre gånger om dagen. Man gick skidskola på dagarna och det dracks öl, spelades spel och umgicks med en massa trevligt folk på kvällarna. Fick lite folkhögskola känsla av det hela. En förträffligt trevlig resa som jag är ganska säker på att jag kommer fara på igen.
UCPA centret
Baren/allrummet
Baren/allrummet
Rummet som jag delade med tre till.
Som sagt, helt fantastiskt väder nästan hela veckan.
När jag kom hem började jag arbeta på min gamla förskola som jag arbetade på innan jag for upp till Umeå. Det kändes som att komma hem när jag gick innanför dörrarna första dagen. Jag har en delad tjänst så är på två avdelningar. Med de allra minsta på förmiddagen och de största på eftermiddagen. Det är lite rörigt just nu men det kommer att ordna till sej när jag bli van att springa mellan två avdelningar och jag trivs väldigt bra. Och nu har det dessutom äntligen kommit snö som har stannat kvar =)
Förra helgen tog jag tåget upp till Umeå. Tycker att det är väldigt rogivande att åka tåg. Det lugnande ljudet och gungandet och tanken att man inte kan göra så mycket mer än åka med. Man får tid att försvinna in i en bra bok eller kolla på en film eller två. Se Sverige svischa förbi utanför fönstret och kan få uppleva många olika väder på en resa upp i vårt avlånga land. Vi lever i ett otroligt vackert land. Åt första delen av den medtagna matsäcken lagom till när solen gick upp. Se barn som leker tittut med egentligen allvarsamma kostymnissar. Trevligt när helt främmande människor börjar prata med varandra. Tjuvlyssnade lite på en ung tjej och en medelålders man som satt på sätet bredvid mej. I början pratade de allmänt om vädret och så men fortsatte och prata om allt mellan himmel och jord. Underbart! Oftast vågar inte folk prata med främlingar och det är synd tycker jag. Missar många härliga människor då. När jag tjuvlyssnade hörde jag även att den unga tjejen också skulle till Umeå och när vi steg av i Stockholm började jag prata med henne. Vi fortsatte att hålla varandra sällskap och den nästan två timmar långa väntan för att få fara vidare kändes ovanligt kort. Väldigt trevlig tjej. När jag kom fram så möttes jag av vännen som jag bodde hos där uppe och vi gick till en nyöppnad Kinarestaurang och jag fick smaka dumplings som jag aldrig ätit innan. Väldigt gott. Lagom mätta for vi till bion och kollade på The Hunger Games: Mockingjay - Part 1. Tycker verkligen om de filmerna och det är lite frustrerande att behöva vänta ett helt år till man får se fortsättningen. Innan vi landade i sängen hann vi med några öl på en pub. Dagen efter mötte jag upp en annan väldigt god vän och efter vi lyssnat på en kör som framförde julmusik for vi hem till henne och pratade en massa. Vi tog oss sedan ner till en pub där ett rysligt bra band spelade och jag hade det fantastiskt roligt. Älskar Umeå. Denna stad kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.
Efter veckans arbete tog jag det lugnt i fredags och lördags och spenderade den mesta tiden på soffan förutom när jag gick på bio med min ena syster, hennes två söner och mamma och såg Tingeling – Legenden om önskedjuret. Igår sov jag verkligen ut och låg länge och drog mej i sängen. När jag väl tog mej upp började jag dagen med en riktig söndagsfrukost med ett perfekt kokt ägg och goepålägg. Sen storstädade jag lägenheten och landade nöjd på kudden. Idag var sista dagen på förskolan jag nu jobbat på. Efter nyår ska jag börja arbeta på förskolan jag jobbade på innan jag for upp till Umeå. Ser verkligen framemot att komma tillbaks. Blir inte med mina gamla kollegor och barn men nära nog. Nu är det snart julafton. Glöm inte att ta hand om varandra!
I helgen var jag hemma i den lilla byn, mitt ute i skogen, där jag är uppvuxen. Byn består av 13 hus där hälften nu är sommarbostäder till danskar och tyskar. Vi har en liten tradition på pappas sida, att träffas lite då och då och spela poker. Det är inga stora summor och att bluffa är inte tillåtet. I lördags var det dags igen och denna gången hemma hos min ena farbror som bor kvar i hans föräldrahem i denna lilla by. Det var mamma, min andra farbror och hans fru, min faster, min ena syster och hennes sambo och jag som satte oss vid hans bord i finrummet och började spela. Det är ett gammalt hus som har sett ungefär likadant ut sen jag var liten och säkert långt innan dess. När man kommer in i huset så möts man av en speciell lukt. Historier som sitter i väggarna. Varje sak har sin berättelse. Prydnadssaker, porslin, fotografier och häftstift som sitter kvar i taket runt kristallkronan där det hängt serpentiner efter någon fest. Den gamla spisen som står kvar i köket och tänk all mat som lagats där. Minns historier som farmor berättade för mej när jag va liten om Den gnälliga Marlena som hon fick lära sig i skolan och sagan hon hittade på när vi tittade på tavlan Grindslanten som fortfarande hänger kvar i köket. Förr så fanns där kossor, grisar och höns och jag har många minnen av detta, särskilt när jag fick följa med och åka bak på traktorn i hölasset när det skulle bärgas hö. På senaste har jag börjat fantisera om hur det såg ut i byn förr i tiden. Vet att många av husen hade jordbruk och om man skulle ha kört igenom byn då skulle det ha sett helt annorlunda ut med djuren på ängarna och människor överallt. Vet att farmor och farfar hade en lite affär i huset förr.
Under pokerspelandet frågade jag min ena farbror, som var ett år yngre än min pappa, vad de hittade på för hyss när de var små. Har nämligen förstått att de var ganska busiga och flera historier avlöste varandra. Min andra farbror och fastern kom också med berättelser. Inte bara om deras hyss utan andra livsöden som hade hänt som att grannfrun tog självmord efter två månaders äktenskap och hjälplösheten när de såg en bonde som var så elak mot sin häst men att han en dag helt plötsligt förändrades. Bilder byggs upp i mitt huvud och det hade varit så spännande att få resa tillbaks i tiden till när pappa och var en sådär 8, 9 år och få se hur det såg ut då. Få prata med människorna och höra vilka drömmar de hade. Smaka på deras favoritmat och få hjälpa till i de dagliga sysslorna.
Roligt det hade varit att skriva ihop en bok om deras historier. Min mormor fyllde 97 år förra måndagen och hon har en helt annan historia som jag också vill höra. Tänk att ha levt i nästan 100 år. Wow!
Har ont i större delen av kroppen, mestadels armarna. När jag vaknade imorse trodde jag inte att jag skulle få upp dom mer än över navelhöjd men det förändrades efter viss envishet. Orsaken till min ömma och stela kropp är att jag i lördags var med och hjälpte till när min ena syster och hennes sambo började flytta från deras lägenhet till ett otroligt charmigt hus. Oj va saker och vad allt tog så mycket längre tid än man trodde. Detta påminde mej om att jag bör ta tag i mitt rensande igen inför en eventuell flytt. När jag på kvällen, efter vi beslutat oss för att ta en välförtjänt drink, frågade min syster hur det nu kändes att ha ett hus så glittrade till i hennes ögon samtidigt som hon med ett stort leende sa ”Spännande”. De har mycket fixande och donande framför sej men tror att det kommer bli väldigt fint när det tillslut är färdigt.
Första december idag och märker hur många börjar stressa igång med allt som de känner att de måste göra innan jul. Inte jag dock. De två julklappar som jag har kvar vet jag vad de ska innehålla och kan inhandla dessa nästa när som. Har inte fått upp adventsljusstakarna och adventsstjärnorna än men tänker vänta med dom tills imorgon. Är för trött för att göra det idag. Det blir jul i vilket fall som helst.
Usch för mörka, regniga, kalla, deprimerande november! Känslan har försvunnit för länge sen att det är lite mysigt när det börja bli mörkt. Det räcker inte med att det är konstant nederbörd utan det regnar dessutom oftast småspik. Och inte nog med det utan istället för att det ska regna uppifrån å ner, som det borde göra, så regnar det vågrätt och trots att man håller ner luvan så att man endast ser 2 meter framför sej så får man regnet i ansiktet. Detta medför för övrigt livsfara eftersom man inte ser allehanda hinder på vägen så som lyktstolpar, suggor och andra gående och cyklister som kör samma strategi, innan det är för sent. Skulle solen titta fram så är det endast på pin kiv för den försvinner igen fortare än den kom. Kallt är det med! Inte sådär skönt kallt som när det är snö ute utan rå kyla som går in i märgen. Kan inte ens gå 100 meter till Konsum utan full mundering för att inte frysa halvt ihjäl. Påminnelse till mej själv nästa år: Då ska jag bannemej åka utomlands hela november!
När jag handlade idag efter jobbet så fick jag en liten pirrig känsla i magen. ”Om jag skulle ta och köpa mej en lott” Jag köper nästan aldrig lotter, minns inte när jag inhandlade en sist, och frågade kassörskan vad det finns för lotter nu för tiden. Hon småskrattade lite och sa; Ja du, det finns alla möjliga att välja på. Valet hamnade ändå ganska snabbt på den välkända trisslotten. Jag höll den i handen hela vägen till min lägenhet och fantasin sprang iväg direkt. Tänk om!! Tänk om det är en vinst! Vad ska jag göra med pengarna då? Ögonoperationen som jag egentligen inte vet om jag vågar genomföra och den däringa campinginredda hippie folka bussen som jag så länge har drömt om. Ta dykarcertifikat. Tänk att få uppleva en helt annan värld under ytan. Resa, resa och resa. Det är så mycket jag vill se och uppleva. Vinner jag väldigt mycket pengar, som till exempel 25000 i månaden i 25 år så skulle jag bara jobba på sommarhalvåret och resa resten. Mamma och mina två syskon skulle också få en rejäl slant. Båda syskonen har familjer och hus, den ena har precis blivit husägare, och deras pengar går åt till det. Pengarna de skulle få av mej skulle bara få användas till dom själva. Vet att min ena syster hemskt gärna vill operera sina ögon men känner att hon aldrig kommer att få råd. Nu skulle det bli möjligt.
Lotten ligger fortfarande på köksbordet oskrapad. På så sätt kan jag drömma mej bort ett tag till.
När jag tog steget att fara uppåt landet så valde jag även att lämna kollegor, barn och föräldrar som jag trivdes otroligt bra med. Denna förskola kunde jag, till min stora sorg, inte återvända till när tillvaron där uppe inte blev som önskat. För några veckor sen hörde en "gammal" mamma av sej till mej och önskade att jag skulle söka mej tillbaks till hennes barns förskola och tjänsten de behövde på just denna förskola. Det tog inte många minuters betänketid för att bestämma mej för att söka och för en vecka sen blev jag uppringd och erbjuden en tjänst. Trots att jag tycker det är jobbigt att lämna barnen där jag arbetar nu så längtar jag till januari när jag får komma tillbaks.
Har även börjat drömma mej bort till främmande land. Volontärresan till Indien gjorde mej lite rastlös i själen och behovet av att resa och uppleva mera än det vardagliga är stark. Planen är att fara till Moçambique som volontär, men denna gången vill jag bidra med att hjälpa till inom det marina livet. Såhär står det på organisationens hemsida:
"Dyk- och snorklingsprojekt bland valhajar i Indiska Oceanen
Valhajen är världens största fisk och trots att det är en haj så är den helt ofarlig för människan eftersom den uteslutande livnär sig på plankton. Valhajen är starkt hotad, inte minst till följd av en ökande båttrafik som påverkar valhajens möjlighet att finna föda och att migrera. Genom att observera valhajen, som inte är svår att se då den kan bli omkring 20 meter lång, får forskare även värdefull kunskap om havets allmäntillstånd. Valhajen spelar således en viktig roll även för bevarandet av andra marina djur och växter.
Även korallreven, som är mycket viktiga för det marina livet, är hotade av en invasion av främmande arter och av klimatförändringar och annan mänsklig påverkan. I projektet ingår därför även att hjälpa till med insamling av information om korallrevens hälsotillstånd. Rent praktiskt innebär detta att du dyker längs reven och gör anteckningar om revens spridning och tillstånd samt identifierar olika fiskarter, allt detta i vad som räknas som Afrikas bästa dykvatten.
Din roll som volontär:
Du som volontär kommer att delta i marinforskningsarbetet genom att samla in data och göra observationer. Tillsammans med erfarna projektledare och andra volontärer görs detta genom strandpromenader, båtutflykter, snorkling och såklart dykning. Samtidigt som du får uppleva ett av världens häftigaste dyk- och snorkelvatten får du lära dig mer om och själv bidra till bevarandet av detta fantastiska marina liv.
Mer specifikt kommer du att studera valhajen från båt men också dyka eller snorkla för att fotografera dessa grandiosa fiskar. Fotona används för att identifiera valhajarna och på så sätt kartlägga deras rörelsemönster. Dessutom kommer du samla in information om varje valhaj, till exempel GPS koordinat, vatten och ytförhållanden, storlek, kön, ärr/särdrag och beteende.
Arbetet med att övervaka och bistå i bevarandet av korallreven innebär:
• Identifiering av specifika karakteristiska fiskarter
• Räkna antal förekomster av identifierade fiskarten under ett tidsintervall
• Observera och anteckna olika korallarter
Under juni till augusti kommer du även att delta i arbetet med att räkna knölvalar och från oktober till februari kommer du att samla information om sköldpaddor. När sköldpaddorna lägger ägg (november till januari) kommer du bland annat att patrullera på stranden för att skydda de värdefulla äggen från att bli tagna av plundrare."
Det kan inte bli mer perfekt! Detta äventyr kommer att ge mej ett dykcertifikat och det är ett av mina punkter på "Göra innan jag dör listan". Att se sköldpaddsägg kläckas och hjälpa de små ner till havet är verkligen något jag vill uppleva. Nu ska det sparas pengar och semesterdagar =)
I lördags firade jag min födelsedag men några goda vänner och hade fantastiskt roligt. Jag bjöd på mat och farligt goda Piggelin-drinkar och kvällen avslutades på den lokala puben där sällskapet lyckades få alla besökare att ställa sej upp och sjunga Ja må hon leva för mej. Förutom slantar å presentkort fick jag en otroligt charmig sparbössa. Fick även min första orkidé så nu får jag ta och kolla upp hur denne ska skötas så jag inte lyckas ta död på den direkt.. Det blev många foton med min fish eye lins och den har helt klart blivit en favorit. Världen blir så mycket roligare genom den.
Efter jag hade bjudit mina nattgäster på goe frukost spenderade jag resten av den trötta söndagen i soffan framför diverse serier.
Veckan började började lite oroväckande. Måndag morgon fick jag dra fram dammsugaren när jag slog sönder en glasburk och när jag kom hem från jobbet lyckades jag välta ner ett glas i golvet som även denna gick i kras. När jag skulle diska i tisdags så skar jag mej på en kniv så det blev inte så mycket diskande då det började blöda igen varje gång fingret kom i kontakt med vattnet. Så mycket olycka har jag inte haft sammanlagt på flera år och började bli orolig för hur denna veckan skulle sluta men ännu så länge har inga fler missöden infunnit sej *peppar, peppar..*
Ser framemot en helg med familjen. På lördag blir det kalas för min ena systerson och på söndag ska vi besöka Husebys julmarknad.
Då va dagen här som jag, i alla fall på körkortet, blir ett år äldre. Nu ska jag försöka lära mej svara denna nya siffran när folk undrar hur gammal jag är. Eller så fortsätter jag helt enkelt med att räkna ut min ålder och bli lika chockad varje gång jag kommer fram till svaret..
Idag var jag med min ena syster och hennes familj plus modern min och bowlade. Mamma knep första platsen men jag kom på en god andra plats. Rysligt trevligt var det.
Det finns en sak som händer varje år som man (tyvärr) inte kan hoppa över och det är att man blir ett år äldre.. Idag så firade jag detta med min kära familj.Trångt, stökigt, högljutt och nu har jag flera dagars disk framför mej men trevligt som tusan. Det blev lugnt och skönt när de for men samtidigt väldigt ensamt. Förutom en rejäl slant så fick jag en fish eye lins till min systemkamera och oj va roligt det är!! Här kommer några exempel på kvällens alster..
Jag har, som sagt, lite att göra nu i några dagar.... =)
En liten inblick om vem jag är:
Jag heter Camilla och på körkortet står det att jag har passerat 30 men känner mej som 25 och vägrar att bli äldre. Älskar mitt jobb som förskollärare och måndagsångest är något som jag aldrig får. Tycker om att fotografera på min lediga tid, träna är något som går i perioder, musik hade jag inte klarat mej utan och resa vill jag göra mycket mera. Moder natur är det viktigaste vi har så försöker vara rädd om henne så mycket jag kan. Jag är demivegetarian på grund av att jag inte vill riskera att sponsra dålig djurhållning. ”Ärlighet varar längst” och ”Nederlagen är alltid tillfälliga” är några av alla kloka ord som jag bär med mej. Jag är dessutom övertygad om att jag varit hippie i mitt förra liv.
