Nu har jag gjort det. Nu har jag sagt upp min fina, mysiga lägenhet. Den har varit som en sorts trygghet. En plats jag hade kunnat fly tillbaka till om det visade sej att jag inte gjort ett rätt val. En plats att landa på för att hitta kraften igen för att gå vidare. Men nu har jag 3 månader på mej att tömma lägenheten. Otroligt skrämmande och lite sorligt men ska man satsa så får jag göra det helhjärtat. Är här just nu, ligger i sängen och skriver. Den 1 oktober 2008 fick jag nyckeln hit och jag minns hur det kändes då. Första frukosten satt jag på golvet och hade en pall som bord. Hade bott hemifrån sen andra året i gymnasiet men detta var första gången som jag flyttade till något som var omöblerat. Jag visste precis hur jag ville ha det. Sökte efter de rätta möblerna och lägenheten växte sakta fram till den mysiga plats som jag har känt mej så hemma och trygg i länge. Men det som känns jobbigare att lämna är ändå alla de människor här som jag har nära.
Då har ett nytt år börjat. Jag stod inte vid 12-slaget och uttalade några nyårslöften men jag har ändå en plan. Med risk för att låta klyschig så vill jag inte röka, i alla fall inte så mycket som jag gör nu och så vill jag börja träna igen. Men det är kanske bättre att ändra formuleringen till att ”Jag vill må bra”. Min ena systers dotter ska döpas nästa helg så då ska jag hämta upp träningskläderna. Vet precis vad jag vill börja träna och här finns så mycket att välja på så det stora problemet är att välja ut bara några av aktiviteterna. När det gäller rökningen så är det bara den däringa självdisciplinen som jag har tappat bort någonstans. Hittar någon av er den eller har ni lite över som ligger och skräpar i något hörn så får ni gärna höra av er. De gånger som det har gått bäst att sluta röka är när jag har gett mej själv en belöning efter x antal dagar så ska köra på det igen. Ska bara komma på vad jag ska få.
Mina framtidsplaner som jag hade har kommit av sej lite i och med denna flytt som dök upp. Jag hade tänkt att först laseroperera mina ögon för att slippa linserna när jag sedan skulle åka till Mozambique som volontär, ta dykarcertifikat, simma med valhajar och rädda sköldpaddor. Jag säger inte att denna plan aldrig kommer att bli av men den känns ganska långt bort just nu. För nu är jag här och ska fortsätta mitt nya liv.
Fotografera är något som jag tycker är väldigt roligt men på senaste har det inte blivit så mycket. Köpte mej en systemkamera, som för övrigt var en belöning för att jag inte rökt på ett halvår, fotade väldigt mycket och började titta på proffsiga bilder i tidningar osv. Ju mer jag såg hur fotona kunde bli, ju mer kritisk blev jag till mina egna bilder och det resulterade i att jag blev irriterad över att jag inte fick till dom som jag ville och nästan slutade fotografera. Sökte och kom in på en fotokurs på distans, Visuell kommunikation, i önskan om att jag skulle komma igång med fotograferandet igen men som jag skrivit innan så har den inte fått den tiden som jag velat men det ska ändras på nu. Ska även på min allra första fotoklubbsträff den 22 januari och det ser jag väldigt mycket framemot. Hhmmm… Jag kanske skulle ta och ge mej själv ett nytt objektiv i sluta-röka-belöning… Rensade bort saker gjorde jag väldigt mycket under 2013 men jag vill få bort ännu mer. Även kasta bort en del hjärnspöken som inte är välkomna.
Så för att sammanfatta; Jag vill att mitt 2014 ska innehålla mindre rökning och mer träning. Mer fotografering och mindre hjärnspöken. Mindre saker och mer musik, föreställningar och kärlek. Mer saker som får mej att må bra helt enkelt. Nu är det bara att ta ett djupt andetag och se till att det sker.
Nu börjar 2013 lida mot sitt slut och jag sitter här å funderar på hur mitt år har varit. Både jobbigt och riktigt bra, som jag antar att livet ska va. Mitt 2013 började med en trevlig 1 års återträff i Köpenhamn med 7 stycken som jag träffade i Indien när jag var där som volontär. Sommaren var helt underbar, varm och solig och jag åkte bland annat till Legoland med min ena syster och hennes familj. I höstas började jag en distanskurs som heter Visuell kommunikation. En väldigt intressant kurs om fotografering som tyvärr inte har fått den tiden som jag hade önskat vilket ska ändras på snarast. I början av året så skrev jag: ”Mitt 2013 ska bli ett renande år. Jag ska rensa livet på onödiga ting och tankar. Bort med människor som får mej att må dåligt och omge mej med de som får mej att må bra. Rena kropp och själ och även rensa garderober, skåp och lådor. Ut med gammalt och in med nytt.” och det har jag kommit en bra bit på vägen med. Körde en detoxkur i början av året så det är dags för en till. Jag har rensat mer detta året än vad jag någonsin har gjort. Kastat, skänkt bort saker och stått på två loppisar. Skrotat min älskade bil Snäckan och köpt en ny. Jag har dessutom blivit moster igen, två gånger <3 Jag har haft jobbiga hej då’n och trevliga hej. Tagit beslutet att flytta till Umeå, börjat ett nytt liv, ett nytt jobb och lärt känna nytt folk. Senaste månaden har jag upplevt mer live musik och föreställningar än jag gjort de senaste åren tillsammans och jag överväger även att bli World of warcraft-nörd.
Inför 2014 vet jag vad som är viktigt för mej och tänker vårda och satsa på det jag värdesätter allra mest i livet. Önskar er alla ett Gott Nytt År! Hoppas att det blir fyllt av lycka å glädje! Ta hand om varandra och njut av livet. Massa kärlek till er alla!
Nu sitter jag på tåget uppåt igen. Önskar att jag kunde ta med mej mitt gamla jobb, min lägenhet och människor jag tycker om. Då hade allt varit perfekt! Jobbigt att jag måste välja bort vissa saker. Älskar denna lägenheten men det går visserligen ändå att ordna till viss del men hur ska jag lyckas locka, kidnappa och få alla dessa människor att hänga med mej? Visst jag får nya vänner men det är inte dom som jag har här och familjen kommer fortfarande vara alldeles för långt iväg. Vad lätt beslutet om en definitiv flytt hade varit om jag hade fått bestämma precis hur det skulle va. Men med mej upp i bagaget har jag nog ändå ett beslut.
I söndags fick jag träffa min granne, den bästa man kan ha. I tisdags var det en trevlig julafton med familjen. Det absolut bästa var när min ena systerson öppnade julklappen från mej och utbrister: Precis vad jag har önskat mej och kommer springande och ger mej en bamsekram. När jag vaknade på juldagens morgon låg jag kvar och mös riktigt länge innan jag tog mej upp och gav mej själv frukost på sängen. På eftermiddagen kom en väldigt god vän hit, som det var alldeles för länge sen vi sågs, och även hennes sambo och jag fick se deras lilla underverk. På dagen igår åkte jag hem till mamma och, med ena systerns hjälp, rensade jag bland mina gamla skolgrejer. På kvällen samlades några andra av mina goda vänner hemma hos mej och det dracks rusdryck och pratades om en massa. Idag åts det på restaurang med min moster och en gammal kollega. Imorgon hinner jag med att fara till min ena syster och hennes familj innan jag får träffa två andra väldigt goda vänner.
Vet inte om alla dessa människor vet hur mycket de betyder för mej. De har lyssnat, tröstat och fått mej på bättre humör i mina svåra stunder, varit mitt bollplank och vi har framförallt skrattat tillsammans. Är så otroligt tacksam för att jag får vara en del i deras liv. Mitt liv hade varit så mycket jobbigare utan dom. <3
Jaha då var man hemma igen inför julfirandet. Eller vart har jag mitt hem egentligen? Trodde det skulle kännas annorlunda att komma in i min lägenhet än vad det gjorde. Trodde det skulle kännas skönare eftersom jag på ett sätt har längtat hit. Doften av rökelser som mötte mej när jag öppnade dörren känns hemma men ensamheten som jag uppskattat så mycket har nu bytts ut till tomt och tyst. Inatt vaknade jag några gånger och tyckte sängen kändes tom. Visst har jag alla mina möbler och saker här men vet inte riktigt vart jag har mitt hem längre. Är kluven.
Det är sinnessjukt hur människor kan bete sej för att köpa billigare saker. Har kollat på några youtube klipp från den amerikanska Black Friday där människor blir nedtrampade och dödade på grund av att det enda människorna tänker på är att få tag på varor till ett lägre pris. Blir så ledsen över människans egoism. Jorden håller på att gå under på grund av människans överkonsumtion men väldigt få verkar bry sej. Hur svårt kan det egentligen vara att välja ett ekologiskt alternativ och betala de få extra kronorna när man handlar istället för att köpa mat som faktiskt är fulla med gift. Förstår verkligen inte varför man är tvungen att alltid ha den alldra nyaste mobilen när den gamla inte är sönder. Jag köpte min sommaren 2007 och den fungerar fortfarande så varför ska jag lägga pengarna på en ny? Lägger hellre dom pengarna på ekologiska varor istället. Var och kollade på Anders och Måns rysligt roliga föreställning för någon vecka sen, ”Primater mer topplån”. De tog bland annat upp alla idiotiska uppfinningar som görs, bland annat en sax med inbyggd laser och en gaffel med teleskåp handtag. Ååh vad världen blev en bättre plats att leva på nu när dessa saker kom in i livet. Eller kanske inte… Nu inför alla julklappar som ska inhandlas så kanske alla borde ge bort upplevelser man kan göra tillsammans istället för att köpa saker som man ändå inte behöver.
Från att alltid ha varit lite besvärlig när man säger att man är Demi vegetarian till att det inte är något konstigt alls. Krävs inga läkarintyg på jobbet för att få specialkost, inga höjda ögonbryn när man berättar det för folk och behöver inte heller försvara mej varför jag valt att inte äta kött (förutom fisk och skaldjur då) Krävs ingen förklara att jag inte vill vara med och sponsra människor som behandla djur illa. Vegetarisk mat finns överallt. Till och med i den lilla förbutiken hade de inte bara sojakorv utan jag fick välja mellan två olika sorter! Dessutom finns det massor att välja på inne i butiken.
Jag börjar komma in i allt mer och mer. Sakta men säkert, bit för bit, förvandlas mer och mer till min vardag. Idag kom det lite mer snö efter att, det lilla som kom i söndags, mestadels hade förvandlas till is. Jag tittade lite avensjukt på barnen när de åkte pulka men till slut gav jag efter, tog en stjärtlapp, klättrade stapplande upp för backen och satte mej och åkte ner, om och om igen, till barnens stora förtjusning. Slutade med att jag var lika snöig som barnen när vi kom in. I två dagar så har jag inte varit så sugen på att fara hem från förskolan för att jag har haft det så roligt. Jag har upplevt mer live musik på dom här 2-3 veckor än vad jag gjort i vanliga fall på 2-3 år. Sover mycket bättre på nätterna nu efter jag fått ett svalare täcke, trots liv och rörelse. Nu är det bara att fortsätta =)
När jag fick reda på att vi skulle på en Mc club blev jag lite rädd. Jag såg framför mej ett gäng storväxta karlar som tittade argt på allt och alla och som inte hade den minsta avsikten att lära känna någon annan än de som hade stort skägg, gärna i flätor, eller hade långt hår i tofs. Så fel man kan ha. Jag har nog aldrig varit på en fest där alla möter en med ett leende och gärna pratar om väder och vind och allt annat som kan tänkas vara relevant. Jag har haft en grymt trevlig kväll med en massa bra live musik och funderar faktiskt på att skaffa mej ett motorcykelkörkort bara för att få komma dit oftare.
Usch vilken hemlängtan jag har idag. Hade gjort mycket för att få komma hem just nu och tanka upp energi. Så mycket och så många jag saknar. Att jag bör ta ett beslut snart om jag ska bli Umeåbo eller inte stressar mej. Har svårt att hitta känslan som jag hade när jag tog beslutet att fara hit. Jag får fortsätta att leta.
Sakerna jag tagit med mej har fått sin plats. Hittar till och från förskolan utan att kika på min fusklapp och har kommit igång på jobbet. Men undra när den här känslan kommer försvinna att allt detta bara är tillfälligt. Känns som om jag bara är här på besök och snart ska fara hem..
Sådär.. Nu har första arbetsdagarna på nya jobbet avklarats och det är mycket som snurrar i huvudet men det lägger sej nog om några dagar. Blev väldigt väl omhändertagen av en kollega första dagen och lite fastnade nog av allt hon berättade. Från att ha haft hand om 2 åringar så är det helt annat med 4-5 åringar som jag har nu. Härligt med alla tankar och funderingar som dom har.
Från att ha mitt eget, alldeles ensam, i massor med år är det helt klart annorlunda nu. Vännen som jag bor hos har, förutom en liten Jack Russel, även en annan inneboende. Men det fungerar bra. Jobbar olika tider så lite ensamhet får man i alla fall. Men att få sova en hel natt utan att vakna av något får jag nog inte förrens jag skaffar en egen lägenhet. Det är sånt man få ta =) Trevligt ändå.
Nu ska jag ta och fixa till mej lite för ikväll blir det att fara på konsert. Wohoo!! =)
Måndag idag. I torsdags och fredags var det två riktigt jobbiga dagar på jobbet med många sorgliga hej då’n. Ville verkligen inte börja gråta med det var lönlöst att försöka hålla tårarna tillbaka. I fredags var det stora packardagen och ställde mej många gånger frågan varför jag inte hade köpt mej en liite större bil. Den nyaste systersonen döptes i lördags och jag fick säga hej då till familjen. Det var också jobbigt trots att jag vet att vi ses igen till jul men just nu känns det väldigt länge dit.
Igår packades lilla bilen full med saker och alla timmar man lagt ner på tetris kom till användning. Klockan 9.40 stod kära moster och mamma på parkeringen och vinkade av mej och min färd mot Stockholm började, bara 40 min senare än planerat =P. Kunde inte önskat bättre väder. Solen sken när min färd började och den följde med mej hela vägen. Ungefär vid Nyköping började det kännas i gasbenet men det gick bra ändå. Är grymt stolt över mej själv att jag lyckades köra genom Stockholm till Arlanda utan att köra fel. Växte säkert 10 cm =) På Arlanda hämtade jag upp vännen som jag ska bo hos nu i början och han fick ta över resten av sträckan. Matpaus och hälsade på en kompis på vägen och efter att ha gått upp med alla sakerna, fick plats en hel del ändå, så var klockan 23.20. Lång dag och det var skönt att lägga sej i sängen och kolla på film.
Sitter och tänker och det var nog inte förens jag kom hit som jag egentligen förstod vad jag håller på att göra. Det är här jag ska bo nu. Nu är det på riktigt! Det har nog känts overkligt innan. Har såklart sovit som en skrutt inatt och vaknat många gånger och då har tankarna börjat snurra om allt. Både saknaden av hemma och osäkerheten och spänningen inför framtiden. Men satsar man inte kan man ju inte heller vinna.
Nu har sista veckan börjat på jobbet. Sista stängningen och öppningen. Sista gången jag ser barnen somna in och hör deras lugnande små snarkningar. Sista tröstandet och sista buset och skrattet. Sista pussarna och kramarna. Sista ”hej då” och vi ses troligtvis inte nån mer. Sista allt. Det gör ont i hjärtat när jag tänker på att jag inte kommer vara med när barnen växer upp och utvecklas. Ska njuta av varje sekund denna veckan. Kommer att sakna mitt arbete otroligt mycket!
Idag körde jag Snäckan på sin sista färd mot skroten med en stor klump i magen. Snäckan var min älskade bil, en Ford Fiesta 87a, som jag köpte för 14 år sen, 17 september 1999, för 7200 kr och när hon kom in i mitt liv så gav hon mej otrolig frihet. Efter alla dessa år så blev hon mer som en familjemedlem än en bil. Hon har tagit mej på otroligt många äventyr och vi delar många minnen ihop. Hennes glamdagar var dock för länge sedan förbi. Kylaren läckte ibland och varkens spolaren eller vindrutetorkaren fungerade nå vidare. En lampa var sönder på instrumentbrädan så när det var mörkt så såg man bara halva hastighetsmätaren och temperaturmätaren fungerade inte riktigt. Det va glapp i stereon så man fick banka till den på sidan några gånger innan det lät som det skulle i båda högtalarna och man fick aldrig in några radiokanaler. När det regnade så läckte det in vatten på golvet där bak och kom man, vilket inte hände så ofta, upp i ca 115 km/tim så började främst ratten och växelspaken att skaka och hon sackade dessutom i uppförsbackarna. En list på förardörren vid fönstret envisades med att lossna nästan varje gång man stängde dörren så jag va tvungen veva ner rutan och peta upp den igen för att inte tappa den och passagerardörren gick inte att öppna inifrån. Bagageluckan kunde jag inte öppna alls så det blev ett litet projekt om man skulle få tag i reservdäcket som visserligen va helt kasst. När man skulle komma bak i baksätet så kunde man inte fälla stolsryggen på vanligt sätt utan man fick försöka nå båda spärrarna med händerna och trycka på dom samtidigt eftersom vajern hade lossnat, detta på båda sätena. På vintern fick man skrapa rutorna lika mycket på insidan som på utsidan och för att inte tala om all rost.
Men hon va otroligt billig att laga och hon innehöll allt man kan tänkas behöva. Förutom sådant som bruka finnas i en bil som en bensindunk, startkablar, kartbok, ficklampa med mera så kunde man även finna ett kubb och många andra spel om man fick tråkigt på sina äventyr. Även bland annat pennor och block, en hängmatta, solstol, försvarets nödproviant, toapapper, salt och peppar från en hamburgerkedja och extra solglasögon för medresenärer som eventuellt hade glömt sina. Stereon va av kassettmodell men hade en kassettbands adapter så jag kunde lyssna både på cd-skivor genom en cd-freestyle och på mp3 spelaren. Och såklart fanns många minnessaker från människor och händelser från olika perioder av vårt liv tillsammans.
Som sagt, hon låg mej väldigt varmt om hjärtat och jag kommer sakna henne otroligt mycket. Hon va min absolut käraste ägodel och det låter kanske helt sjukt men idag känns d som om jag har förlorat en trogen vän. Det va länge sen som jag grät så mycket.
En liten inblick om vem jag är:
Jag heter Camilla och på körkortet står det att jag har passerat 30 men känner mej som 25 och vägrar att bli äldre. Älskar mitt jobb som förskollärare och måndagsångest är något som jag aldrig får. Tycker om att fotografera på min lediga tid, träna är något som går i perioder, musik hade jag inte klarat mej utan och resa vill jag göra mycket mera. Moder natur är det viktigaste vi har så försöker vara rädd om henne så mycket jag kan. Jag är demivegetarian på grund av att jag inte vill riskera att sponsra dålig djurhållning. ”Ärlighet varar längst” och ”Nederlagen är alltid tillfälliga” är några av alla kloka ord som jag bär med mej. Jag är dessutom övertygad om att jag varit hippie i mitt förra liv.
