Basilikagratäng.

Nu har jag hoppat på en intensivkurs men eftersom jag redan har klarat teorin så är jag bara med på dyken. Det är tre till som är med; en ung kille och en mor och dotter. Mor och dottern hade inte dykt innan och de var mer tveksamma. Kände igen mej så mycket i, särskilt dottern, från mitt första dyk och försökte ge henne lite tips om vilka fel jag gjorde och hur jag tänker nu. De gjorde aldrig några övningar så det blev ett provdyk för deras del. Den unga killen hade dykt två gånger innan så vi gjorde hela första lektionens övningar. Det var skönt att det inte kom något nytt och att jag visste att jag klarade av det. Denna gången var det riktigt roligt. Jag la märke till saker som jag inte hade gjort innan. I ena hörnet av den lilla bassängen vi får vara i var det grymt smutsigt och några bruna, jag vill inte veta vad, flöt omkring . Gummisnoddar på botten. Tappade öronhäng. Ljud. Fick fylla halva masken igen och denna gången tvekade jag inte lika länge. Det gick bra men får fortfarande vatten i näsan. Får komma på ett bättre sätt att göra det på än vad jag gör nu.
Jag har inte kunnat dyka på ett tag på grund av en rejäl förkylning men har ändå fortsatt med teorin. Nu gjorde jag det slutgiltiga teoriprovet och klarade det!! =) Man fick ha 12 fel och jag hade 6 men 2 av frågorna borde jag ha haft rätt på. Den ena var ett rent slarvfel och en fråga var så dumt formulerad så till och med instruktören sa att den borde ändras.
Tredje dyket blev inte så långt eftersom instruktören hade missat att simhallen hade ändrat sina öppettider till sommartid och stängde därför en timme tidigare, men lite hanns det med.
När jag har tagit mej i vattnet de andra gångerna så har det skett genom att jag klätt på mej sakerna sittande vid polkanten, halvt i vattnet, och sedan nästan kasat i. Men denna gången skulle den tunga utrustningen tas på stående på land för att sedan ta ett stort steg ut i vattnet. Stod en stund och tvekade för va orolig för att benet som inte tog klivet skulle fastna på något sätt vid polkanten men, ännu en gång, så blev såklart inte fallet. Efteråt sa instruktören till mej att nästa gång ska jag försöka att inte ta ett litet skutt när jag lämnar kanten. Det är så invant att hoppa i vattnet så det kom automatiskt. En annan övning som var väldigt läskig var att jag nu skulle fylla hela masken och sedan tömma den igen. Väldigt obehagligt. Fick vatten i näsan när jag tömde masken. Men jag gjorde det! =)
Denna gången gjorde det inte lika ont i öronen. Hade kommit fram till att jag var för försiktig när jag tryckutjämnade förra gången så nu tog jag i mer och då gick det bättre. Känns fortfarande väldigt konstigt och fel att andas under vattnet och har ingen riktig kontroll. Ibland sjunker jag som en sten och ibland flyter jag upp som en kork.
Nu var det första lektionen och övningar skulle genomföras. Hade kollat i dykboken vad som skulle göras och var väldigt nervös över en övning där man skulle ta ut regulatorn ur munnen, under vattenytan, och sedan stoppa in den igen. Jag föreställde mej att vattnet skulle forsa in i munnen och vilja ner i halsen så fort man tog ut regulatorn men så blev ju såklart inte fallet. Övningen gick hur bra som helst och blev riktigt stolt över mej själv. Det som dock var väldigt obehagligt var att fylla masken till hälften med vatten och sedan tömma den igen. Men även detta klarade jag =)
Jag beslutade mej för att, vart jag än skulle ta certet (utomland eller här i Sverige) så ville jag testa på hur det kändes innan. Så jag bokade en tid för ett provdyk och min kära moster och hennes ena barn hängde på. Mina tankar efter dyket…
Andas alltid! Håll aldrig andan!!
En helt ny upplevelse! Det var inte som jag trodde. Trodde inte att det skulle vara en sådan utmaning som det var. Mycket häftigare och samtidigt svårare och skrämmande. Denna fantastiska känsla och samtidigt bristen på kontroll.
Förnuft vs. Vilja:
”Camilla du kan inte göra såhär!”
”Jo det vill jag.”
”Nä! Det går inte att andas under vatten!”
”Jo men jag kan ju det.”
”Nä sluta nu!!”
”Men jag vill ju!!”
Ibland vann hjärnan för en stund och direkt kom en liten panikkänsla på grund av bristen på kontroll. Det var väldigt stor skillnad på att simma precis under ytan och att stå lodrät och sakta sjunka neråt. Det var då hjärnan skrek STOPP. Fick inte riktigt kläm på hur man tryckutjämnade och det känns fortfarande i öronen. Hade ingen balans under vattnet. Fötterna ville upp som två vinkorkar. När jag tillslut var vågrät så ville kroppen helt annat än det jag ville. Glömde bort då och då att jag inte skulle andas genom näsan utan munnen. Var dock tur att jag då alltid andades utåt. När jag koncentrerade mej på att kommunicera med instruktören så glömde jag bort att andas. Vill verkligen få bort spärren och känna att det faktiskt går. Trots att det gick en gång så las haspen på direkt när man kom upp till ytan och fick då köra tankefajten igen. En helt ny värld som jag så gärna vill lära mej att jag kan vara trygg i fast hjärnan och förnuftet skriker att det är farligt.
Det är sant det dom sa; Du kommer aldrig glömma första gången du andades under vattnet.
Ja jag vet, ännu en gång är jag dålig på att skriva här men det betyder ju inte att det inte har hänt något. Jag kan nu bocka av en av mina punkter på Göra innan jag dör listan, att ta ett dykarcertifikat. Jag tänkte att jag skulle uppdatera er om mina upplevelser såhär i efterhand…
En liten inblick om vem jag är: Jag heter Camilla och på körkortet står det att jag har passerat 30 men känner mej som 25 och vägrar att bli äldre. Älskar mitt jobb som förskollärare och måndagsångest är något som jag aldrig får. Tycker om att fotografera på min lediga tid, träna är något som går i perioder, musik hade jag inte klarat mej utan och resa vill jag göra mycket mera. Moder natur är det viktigaste vi har så försöker vara rädd om henne så mycket jag kan. Jag är demivegetarian på grund av att jag inte vill riskera att sponsra dålig djurhållning. ”Ärlighet varar längst” och ”Nederlagen är alltid tillfälliga” är några av alla kloka ord som jag bär med mej. Jag är dessutom övertygad om att jag varit hippie i mitt förra liv.