Genom Camillas ögon

Känns som om jag är den som ständigt försöker sluta röka men som misslyckas hela tiden. Har svurit många gånger över att jag inte lyssnade i mina unga/yngre år på folk runt omkring mej som sa att ”Sluta nu medans du kan”. Visst har jag hållit uppe ett tag, 7 månader som längst, men lyckas alltid trilla dit igen. Hittar ursäkter för att få börja som ”Ja men jag mår ju faktiskt inte riktigt bra just nu” eller ”Men nu har jag hållit uppe så länge så nu är jag värd en cigarett till, bara en” eller ”Men jag är ju så stressad nu så behöver en för att lugna ner mej”. Idiotiskt! Det är ju inte ens gott att röka. Smaka och luktar illa. Vill få tillbaks att känna lukter och framför allt att känna mej frisk och fräsch och få bort den dåliga andedräkten. Har ju klarat det förr så vet att jag kan. Vet att det kommer bli extra kämpigt eftersom pojkvännen röker men nu är det dags igen. Eftersom det blir fest på lördag så ska jag sluta röka den 2 februari och har bestämt mej för att min belöning ska vara ett macro objektiv till kameran efter jag har hållit uppe i 4 månader, alltså den 2 juni, och efter 8 månader får jag ett tele objektiv. Men delbelöningar måste jag ju få. Efter första månaden ska jag få köpa mej en ny kameraväska, en som jag kan få plats med lite annat i än bara kameran, som plånboken, vattenflaska och annat som jag annars har i handväskan, så jag slipper bära på två väskor. Inte kommit på vad jag ska få mer för delbelöningar men det kommer. Men feströka tycker jag dock är okej och det kommer jag få fortsätta med. =P

Nu har jag gjort det. Nu har jag sagt upp min fina, mysiga lägenhet. Den har varit som en sorts trygghet. En plats jag hade kunnat fly tillbaka till om det visade sej att jag inte gjort ett rätt val. En plats att landa på för att hitta kraften igen för att gå vidare. Men nu har jag 3 månader på mej att tömma lägenheten. Otroligt skrämmande och lite sorligt men ska man satsa så får jag göra det helhjärtat. Är här just nu, ligger i sängen och skriver. Den 1 oktober 2008 fick jag nyckeln hit och jag minns hur det kändes då. Första frukosten satt jag på golvet och hade en pall som bord. Hade bott hemifrån sen andra året i gymnasiet men detta var första gången som jag flyttade till något som var omöblerat. Jag visste precis hur jag ville ha det. Sökte efter de rätta möblerna och lägenheten växte sakta fram till den mysiga plats som jag har känt mej så hemma och trygg i länge. Men det som känns jobbigare att lämna är ändå alla de människor här som jag har nära.

Då har ett nytt år börjat. Jag stod inte vid 12-slaget och uttalade några nyårslöften men jag har ändå en plan. Med risk för att låta klyschig så vill jag inte röka, i alla fall inte så mycket som jag gör nu och så vill jag börja träna igen. Men det är kanske bättre att ändra formuleringen till att ”Jag vill må bra”. Min ena systers dotter ska döpas nästa helg så då ska jag hämta upp träningskläderna. Vet precis vad jag vill börja träna och här finns så mycket att välja på så det stora problemet är att välja ut bara några av aktiviteterna. När det gäller rökningen så är det bara den däringa självdisciplinen som jag har tappat bort någonstans. Hittar någon av er den eller har ni lite över som ligger och skräpar i något hörn så får ni gärna höra av er. De gånger som det har gått bäst att sluta röka är när jag har gett mej själv en belöning efter x antal dagar så ska köra på det igen. Ska bara komma på vad jag ska få.

Mina framtidsplaner som jag hade har kommit av sej lite i och med denna flytt som dök upp. Jag hade tänkt att först laseroperera mina ögon för att slippa linserna när jag sedan skulle åka till Mozambique som volontär, ta dykarcertifikat, simma med valhajar och rädda sköldpaddor. Jag säger inte att denna plan aldrig kommer att bli av men den känns ganska långt bort just nu. För nu är jag här och ska fortsätta mitt nya liv.

Fotografera är något som jag tycker är väldigt roligt men på senaste har det inte blivit så mycket. Köpte mej en systemkamera, som för övrigt var en belöning för att jag inte rökt på ett halvår, fotade väldigt mycket och började titta på proffsiga bilder i tidningar osv. Ju mer jag såg hur fotona kunde bli, ju mer kritisk blev jag till mina egna bilder och det resulterade i att jag blev irriterad över att jag inte fick till dom som jag ville och nästan slutade fotografera. Sökte och kom in på en fotokurs på distans, Visuell kommunikation, i önskan om att jag skulle komma igång med fotograferandet igen men som jag skrivit innan så har den inte fått den tiden som jag velat men det ska ändras på nu. Ska även på min allra första fotoklubbsträff den 22 januari och det ser jag väldigt mycket framemot. Hhmmm… Jag kanske skulle ta och ge mej själv ett nytt objektiv i sluta-röka-belöning… Rensade bort saker gjorde jag väldigt mycket under 2013 men jag vill få bort ännu mer. Även kasta bort en del hjärnspöken som inte är välkomna.

Så för att sammanfatta; Jag vill att mitt 2014 ska innehålla mindre rökning och mer träning. Mer fotografering och mindre hjärnspöken. Mindre saker och mer musik, föreställningar och kärlek. Mer saker som får mej att må bra helt enkelt. Nu är det bara att ta ett djupt andetag och se till att det sker.

Har ju helt glömt att berätta att vännen är numera pojkvännen =)