Genom Camillas ögon

Känns som om jag är den som ständigt försöker sluta röka men som misslyckas hela tiden. Har svurit många gånger över att jag inte lyssnade i mina unga/yngre år på folk runt omkring mej som sa att ”Sluta nu medans du kan”. Visst har jag hållit uppe ett tag, 7 månader som längst, men lyckas alltid trilla dit igen. Hittar ursäkter för att få börja som ”Ja men jag mår ju faktiskt inte riktigt bra just nu” eller ”Men nu har jag hållit uppe så länge så nu är jag värd en cigarett till, bara en” eller ”Men jag är ju så stressad nu så behöver en för att lugna ner mej”. Idiotiskt! Det är ju inte ens gott att röka. Smaka och luktar illa. Vill få tillbaks att känna lukter och framför allt att känna mej frisk och fräsch och få bort den dåliga andedräkten. Har ju klarat det förr så vet att jag kan. Vet att det kommer bli extra kämpigt eftersom pojkvännen röker men nu är det dags igen. Eftersom det blir fest på lördag så ska jag sluta röka den 2 februari och har bestämt mej för att min belöning ska vara ett macro objektiv till kameran efter jag har hållit uppe i 4 månader, alltså den 2 juni, och efter 8 månader får jag ett tele objektiv. Men delbelöningar måste jag ju få. Efter första månaden ska jag få köpa mej en ny kameraväska, en som jag kan få plats med lite annat i än bara kameran, som plånboken, vattenflaska och annat som jag annars har i handväskan, så jag slipper bära på två väskor. Inte kommit på vad jag ska få mer för delbelöningar men det kommer. Men feströka tycker jag dock är okej och det kommer jag få fortsätta med. =P