I helgen var jag hemma i den lilla byn, mitt ute i skogen, där jag är uppvuxen. Byn består av 13 hus där hälften nu är sommarbostäder till danskar och tyskar. Vi har en liten tradition på pappas sida, att träffas lite då och då och spela poker. Det är inga stora summor och att bluffa är inte tillåtet. I lördags var det dags igen och denna gången hemma hos min ena farbror som bor kvar i hans föräldrahem i denna lilla by. Det var mamma, min andra farbror och hans fru, min faster, min ena syster och hennes sambo och jag som satte oss vid hans bord i finrummet och började spela. Det är ett gammalt hus som har sett ungefär likadant ut sen jag var liten och säkert långt innan dess. När man kommer in i huset så möts man av en speciell lukt. Historier som sitter i väggarna. Varje sak har sin berättelse. Prydnadssaker, porslin, fotografier och häftstift som sitter kvar i taket runt kristallkronan där det hängt serpentiner efter någon fest. Den gamla spisen som står kvar i köket och tänk all mat som lagats där. Minns historier som farmor berättade för mej när jag va liten om Den gnälliga Marlena som hon fick lära sig i skolan och sagan hon hittade på när vi tittade på tavlan Grindslanten som fortfarande hänger kvar i köket. Förr så fanns där kossor, grisar och höns och jag har många minnen av detta, särskilt när jag fick följa med och åka bak på traktorn i hölasset när det skulle bärgas hö. På senaste har jag börjat fantisera om hur det såg ut i byn förr i tiden. Vet att många av husen hade jordbruk och om man skulle ha kört igenom byn då skulle det ha sett helt annorlunda ut med djuren på ängarna och människor överallt. Vet att farmor och farfar hade en lite affär i huset förr.
Under pokerspelandet frågade jag min ena farbror, som var ett år yngre än min pappa, vad de hittade på för hyss när de var små. Har nämligen förstått att de var ganska busiga och flera historier avlöste varandra. Min andra farbror och fastern kom också med berättelser. Inte bara om deras hyss utan andra livsöden som hade hänt som att grannfrun tog självmord efter två månaders äktenskap och hjälplösheten när de såg en bonde som var så elak mot sin häst men att han en dag helt plötsligt förändrades. Bilder byggs upp i mitt huvud och det hade varit så spännande att få resa tillbaks i tiden till när pappa och var en sådär 8, 9 år och få se hur det såg ut då. Få prata med människorna och höra vilka drömmar de hade. Smaka på deras favoritmat och få hjälpa till i de dagliga sysslorna.
Roligt det hade varit att skriva ihop en bok om deras historier. Min mormor fyllde 97 år förra måndagen och hon har en helt annan historia som jag också vill höra. Tänk att ha levt i nästan 100 år. Wow!
