Då va det kanske dags att börja...
Har länge velat börja skriva en blogg, kanske mycket för att få ner alla tankar som rör sej i huvudet jämt. Tankar som finns just nu är runt den kommande flytten. Nu har jag äntligen fått tummarna ur och göra det som jag har pratat om och längtat efter i så många år nämligen att ta mej ifrån denna by. Har ju bara inte kunnat bestämma mej för vart jag skulle flytta. Har som egentligen tänkt att; Det kommer att dyker upp något, ett tecken, som visar mej vart jag ska när det är väl är dags. Och så en dag så kom ”the sign”. Eller jag tror det i alla fall.. I vilket fall så sökte jag två jobb, fick båda och gick på magkänslan. När förskolechefen ringde och berättade att jag hade fått arbetet på förskolan som jag ville så började en tornado av känslor storma i mitt huvud. Jag blev så otroligt glad men samtidigt väldigt ledsen. Så glad på grund av att NU händer det! NU ska det äntligen ske! Ett nytt kapitel i mitt liv med mer av allt! Men detta betydde ju även att jag skulle lämna allt tryggt, mina nära och kära, mina underbara barn på jobbet och deras goa föräldrar och mina härliga kollegor. Väldigt spännande men samtidigt fruktansvärt skrämmande. Stressen började byggas upp om allt jag skulle hinna med att göra innan jag for. Bott i denna lägenheten i 5 år och OJ vad man samlar på sej en massa saker när utrymme finns. Jag menar; Vad ska jag ha 33 presentpappersrullar, 20 vadderade kuvert och en hiskeligt massa lådor i olika storlekar till? ”Bra att ha” är något som jag tänker ofta. Rensningen har kommit en bit på vägen och många andra saker på Att-göra-listan har strukits så stressen har lagt sej. Är egentligen för lugn.. Antingen så har jag inte riktigt förstått vad jag håller på att göra eller så är jag helt redo att ta steget in i resten av mitt liv. =)