Genom Camillas ögon

Då va det kanske dags att börja...

Publicerad 2013-10-28 11:50:00 i Allmänt,

Har länge velat börja skriva en blogg, kanske mycket för att få ner alla tankar som rör sej i huvudet jämt. Tankar som finns just nu är runt den kommande flytten. Nu har jag äntligen fått tummarna ur och göra det som jag har pratat om och längtat efter i så många år nämligen att ta mej ifrån denna by. Har ju bara inte kunnat bestämma mej för vart jag skulle flytta. Har som egentligen tänkt att; Det kommer att dyker upp något, ett tecken, som visar mej vart jag ska när det är väl är dags. Och så en dag så kom ”the sign”. Eller jag tror det i alla fall.. I vilket fall så sökte jag två jobb, fick båda och gick på magkänslan. När förskolechefen ringde och berättade att jag hade fått arbetet på förskolan som jag ville så började en tornado av känslor storma i mitt huvud. Jag blev så otroligt glad men samtidigt väldigt ledsen. Så glad på grund av att NU händer det! NU ska det äntligen ske! Ett nytt kapitel i mitt liv med mer av allt! Men detta betydde ju även att jag skulle lämna allt tryggt, mina nära och kära, mina underbara barn på jobbet och deras goa föräldrar och mina härliga kollegor. Väldigt spännande men samtidigt fruktansvärt skrämmande. Stressen började byggas upp om allt jag skulle hinna med att göra innan jag for. Bott i denna lägenheten i 5 år och OJ vad man samlar på sej en massa saker när utrymme finns. Jag menar; Vad ska jag ha 33 presentpappersrullar, 20 vadderade kuvert och en hiskeligt massa lådor i olika storlekar till? ”Bra att ha” är något som jag tänker ofta. Rensningen har kommit en bit på vägen och många andra saker på Att-göra-listan har strukits så stressen har lagt sej. Är egentligen för lugn.. Antingen så har jag inte riktigt förstått vad jag håller på att göra eller så är jag helt redo att ta steget in i resten av mitt liv. =)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Om

Min profilbild

En liten inblick om vem jag är: Jag heter Camilla och på körkortet står det att jag har passerat 30 men känner mej som 25 och vägrar att bli äldre. Älskar mitt jobb som förskollärare och måndagsångest är något som jag aldrig får. Tycker om att fotografera på min lediga tid, träna är något som går i perioder, musik hade jag inte klarat mej utan och resa vill jag göra mycket mera. Moder natur är det viktigaste vi har så försöker vara rädd om henne så mycket jag kan. Jag är demivegetarian på grund av att jag inte vill riskera att sponsra dålig djurhållning. ”Ärlighet varar längst” och ”Nederlagen är alltid tillfälliga” är några av alla kloka ord som jag bär med mej. Jag är dessutom övertygad om att jag varit hippie i mitt förra liv.

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela