Genom Camillas ögon

Måndag idag. I torsdags och fredags var det två riktigt jobbiga dagar på jobbet med många sorgliga hej då’n. Ville verkligen inte börja gråta med det var lönlöst att försöka hålla tårarna tillbaka. I fredags var det stora packardagen och ställde mej många gånger frågan varför jag inte hade köpt mej en liite större bil. Den nyaste systersonen döptes i lördags och jag fick säga hej då till familjen. Det var också jobbigt trots att jag vet att vi ses igen till jul men just nu känns det väldigt länge dit.

Igår packades lilla bilen full med saker och alla timmar man lagt ner på tetris kom till användning. Klockan 9.40 stod kära moster och mamma på parkeringen och vinkade av mej och min färd mot Stockholm började, bara 40 min senare än planerat =P. Kunde inte önskat bättre väder. Solen sken när min färd började och den följde med mej hela vägen. Ungefär vid Nyköping började det kännas i gasbenet men det gick bra ändå. Är grymt stolt över mej själv att jag lyckades köra genom Stockholm till Arlanda utan att köra fel. Växte säkert 10 cm =) På Arlanda hämtade jag upp vännen som jag ska bo hos nu i början och han fick ta över resten av sträckan. Matpaus och hälsade på en kompis på vägen och efter att ha gått upp med alla sakerna, fick plats en hel del ändå, så var klockan 23.20. Lång dag och det var skönt att lägga sej i sängen och kolla på film.

Sitter och tänker och det var nog inte förens jag kom hit som jag egentligen förstod vad jag håller på att göra. Det är här jag ska bo nu. Nu är det på riktigt! Det har nog känts overkligt innan. Har såklart sovit som en skrutt inatt och vaknat många gånger och då har tankarna börjat snurra om allt. Både saknaden av hemma och osäkerheten och spänningen inför framtiden. Men satsar man inte kan man ju inte heller vinna.